Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hon reste. Under det...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
130
JEAN-CHRISTOPHE
till stationen och begärde upplysningar om
tågens avgång till Paris. Sedan sade hon sig
att det var en dårskap. De pengar hon
förtjänade använde hon ju till att betala Oliviers
inackordering. Så länge de förmådde härda
ut borde de göra det. Hon hade ej kraft att
taga ett beslut. Om morgonen pånyttföddes
hennes mod, men allt eftersom dagen gick och
kvällens skymning utbredde sig kände hon
sin vilja svika. Hon tänkte på att fly bort.
Hon hade hemlängtan; hon trånade efter det
land som behandlat henne så hårt — där voro
dock hela det förflutnas dyrbara minnen
begravna. Hon längtade efter det språk som
hennes bror talade, det språk i vilket han
uttryckte sin ömhet för henne.
Just vid den tiden kom en fransk
skåde-spelartrupp till staden. Antoinette som nästan
aldrig gick på teatern (hon hade varken tid
eller lust därtill) greps denna gång av ett
oemotståndligt behov att ånyo höra sitt språk,
att fly bort till Frankrike. Biljetterna voro
slutsålda, hon mötte då den unge musikern
Jean Christophe, som var henne obekant, men
då ban märkte hennes stora missräkning
erbjöd han henne att dela en loge som han fått.
Hon giek tanklöst in därpå. Hennes närvaro
i logen tillsammans med Christophe gav
upphov till diverse skvaller, som nådde fram till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
