Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hon återsåg Olivier...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
JEAN-CHRISTOPHE
Hon återsåg Olivier. Hon kom tillbaka i
rattan tid. Han hade just insjuknat. Den
stackars nervöse, utpinade gossen, som
fruktade sjukdomen då den var avlägsen, kunde
då den var där inte besluta sig för att
underrätta systern, ty han ville ej oroa henne.
Andligen kallade han dock på henne, bönföll om
hennes närvaro som om det gällt ett
underverk.
Då underverket inträffade låg han i
skolans sjukavdelning och fantiserade. Han
ropade inte till då hon inträdde. Hur många
gånger hade han inte sett henne i inbillningen
komma in!... Han reste sig bara upp med
vidöppen mun; han fruktade att det blott
var en ny illusion, och när hon äntligen satt
på hans säng och slog armarna om honom, då
ban kysste hennes lena kind och höll i sina
händer hennes händer, som voro iskalla efter
den långa nattresan, då han med ett ord
kände sig säker om att det verkligen var hans
syster, hans kära lilla syster, började han att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
