Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hon återsåg Olivier...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTOINETTE!
139
minut av fruktan, då de ännu hade hoppet
kvar. Vid anblicken av La Sorbonne veko sig
benen under dem. Antoinette, som brukade
vara så modig, sade till sin bror:
— Gå inte så fort!...
Olivier såg på systern som sökte le. Han
sade:
— Skall vi sätta oss en stund på den där
bänken?
Han skulle helst velat uppskjuta
avgörandet, men efter ett par sekunder tryckte hon
hans hand och sade:
— Nu är det bra igen. Låt oss fortsätta.
De funno inte strax den rätta listan. De
läste igenom flera där namnet Jeannin inte
förekom. Då de äntligen upptäckte det
fattade de först ingenting alls. De läste om och
om igen. De kunde inte tro sina egna ögon.
När de äntligen voro riktigt säkra att det var
sant — att Jeannin, det var ban — att
Jeannin var godkänd, yttrade de inte ett ord; de
rusade hem, ban höll henne under armen, hon
grep fast i hans bandled. Han stödde sig mot
henne. De sprungo utan att se sig om. Vid
en gatuövergång voro de nära att bliva
överkörda. De upprepade gång på gång:
— Min käre gosse!... Min lilla
Antoinette.
De störtade i fyrsprång uppför trapporna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
