Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antoinette hade inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
144
JEAN-CHRISTOPHE
Om morgonen kommo de till den
schweiziska gränsen — en liten station belägen helt
allena på den vidsträckta slätten. De hade
en smula kväljningar efter den obekväma
natten och de frösö i gryningens friska, fuktiga
luft, men allt var lugnt och himmelen ren.
Ängarnas ljuva andedräkt slog dem till mötes,
den smög sig in i munnen, strök mot tungan
och rann ned i halsen som en liten frisk
ström. Vid ett litet bord ute i det fria drucko
de varmt, nervstyrkande kaffe med gräddrik,
len mjölk som doftade av gräs och vilda
blommor.
De stego upp i de schweiziska kupéerna,
vars nya anordningar barnsligt roade dem. —
Men vad Antoinette var trött! Hon kunde
inte förklara det illamående som ej ville
släppa henne. Varför såg hon att allting
runtomkring henne var så vackert och intressant
och varför kunde hon ändå inte finna någon
verklig glädje.
De stannade i Thun. De ämnade resa
nästa morgon högre upp i bergen, men om
natten på hotellet fick Antoinette hög feber,
kräkningar och huvudvärk. De måste skicka
efter en läkare (en oväntad utgift för deras
magra börs). Doktorn fann inte tillståndet
för ögonblicket oroväckande; ban konstaterade
blott en stor utmattning och en i allo under-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
