Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Antoinette hade inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
JEAN-CHRISTOPHE
tillvaratagit varje dyrbar stund med systern.
Till ocb med i hotellet lämnade ban henne ofta
ensam. Det fanns där en liten krets unga män
och unga flickor som de i början hållit sig
ifrån. Slutligen drogs Olivier halvt förlägen
till dem och upptogs i deras lilla kotteri.
Undantagandes med systern hade Olivier
aldrig umgåtts med andra än sina något råa
lyceikamrater och deras älskarinnor. Det var
mycket angenämt för honom att nu befinna
sig bland unga människor av hans egen ålder
som voro väluppfostrade, glada och älskvärda.
Ehuru han var mycket blyg, hade ban en
oskyldig nyfikenhet och ett känslosamt,
lättrört hjärta, som antändes av alla de små
flämtande lågor som lyste i kvinnoögonen. Trots
sin försagdhet blev ban snart omtyckt. Hans
uppriktiga längtan efter att älska och bliva
älskad tillbaka skänkte honom omedvetet ett
ungdomligt behag. Han fann på tusen små
ord, rörelser, vänliga handlingar, som i all sin
tafattbet blevo desto mer tilldragande. Han
ägde sympatiens gåva. Ehuru ensamheten
gjort honom mycket ironisk och lärt honom
att hos folk upptäcka fel och brister som han
ofta avskydde — så glömde ban dock
alltsammans så snart ban stod ansikte mot ansikte
med dem: ban såg då endast deras ögon, där
ett levande väsen som en gång skulle dö,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
