Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åntoinette fick nu...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTOINETTE!
153
att nu var deras förtrolighet slut, och hon
frågade sig med fasa vad det nu skulle bliva
av henne. Som om han velat göra hennes
saknad ännu smärtsammare, hade han aldrig
visat sig så öm som denna sista afton. Han
hade vissa människors omedvetna koketteri
som invänta skilsmässans stund för att ge prov
på sina bästa och mest tjusande egenskaper.
Han satte sig till pianot och spelade ur Gluck
och Schumann de bitar de bägge föredrogo:
— ljuva syner av mild lycka och fridfull sorg
med vilka deras liv varit sammanflätat.
Skilsmässans ögonblick var inne.
Antoinette följde Olivier ända till högskolans
portar. Hon återvände hem. Ännu en gång var
hon ensam, men ej längre som under vistelsen
i Tyskland, en skilsmässa som hon kunde
avbryta om den bleve för outhärdlig. Denna
gång var det hon som stannade kvar och han
som lämnade henne. Hennes känslor voro
dock så moderliga att i första ögonblicket
tänkte hon mindre på sig själv; hon sysslade
ängsligt med allt det nya som skulle möta
honom i det liv ban nu begynte. Hon
fruktade för hans räkning kamraternas skämt och
alla de små oförargliga prövningar som lätt
taga stora proportioner hos dem som levat
ensamma och äro vana att oroa sig för dem de
älska. Dessa bekymmer hade åtminstone det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
