Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åntoinette fick nu...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
JEAN-CHRISTOPHE
goda med sig att de en smnla uppfyllde hennes
ensamhet. Hon tänkte redan på den
halvtimme då hon följande dag skulle få råka
honom. Hon kom dit en kvart för tidigt. Han
var mycket vänlig men litet förströdd och road
av alla sina nya erfarenheter. De följande
dagarna, då hon fortsatte att komma full av
ängslig ömhet, stack skillnaden ännu bjärtare
av, hon kände vad dessa korta möten betydde
för henne och hur litet de voro för honom.
För henne var det ju hela livet. Han höll
innerligt av Antoinette, men man kunde inte
fordra, att han skulle tänka uteslutande på
henne så som hon tänkte på honom. Ett par
gånger kom han för sent. En annan dag, då
hon frågade om han hade tråkigt, svarade
han: Nej visst inte. Allt detta var lika många
dolkstyng i Antoinettes hjärta. Hon
förebrådde sig att hon var sålunda beskaffad,
bon sade sig att hon var självisk, hon visste
att det skulle varit löjligt, ja, orätt och
onaturligt om han inte kunnat vara henne förutan,
om hon i sin tur inte haft något annat intresse
i livet. Ja, hon visste allt detta, men vad
tjänade det till att hon visste det. Hon kunde
inte hjälpa om hon under tio år samlat hela
sitt liv kring denna enda tanke: brodern. Nu
då detta enda intresse ryckts ifrån henne
ägde hon ingenting längre.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
