Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den dagen och de...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166
JEAN-CHRISTOPHE
förd av tacksam ömhet mot denna själ som
haft medlidande för henne, som uppfattat
hennes inre med sin godhets hemliga intuition.
Hon kunde inte samla sina tankar. Hon var
lycklig och sorgsen... sorgsen!... Ack vad
hennes huvud värkte.
Hon tillbringade natten i ljuva och ändå
smärtsamma drömmar, i ett förkrossande
vemod. Nästa dag sökte hon skaka av sig dvalan
och gå ut litet. Ehuru hennes huvud ännu
värkte gick hon — för att ha ett mål — till
en stor bod, där hon gjorde några uppköp.
Hon visste knappt vad hon företog. Utan att
vilja erkänna det tänkte hon hela tiden på
Christophe. Då hon, utmattad och sorgsen
intill döden, kom ut ur boden mitt i
folkträngseln såg hon på andra sidan gatan Christophe
som gick förbi. Han såg henne samtidigt
— plötsligt och omedvetet sträckte hon
händerna mot honom. Christophe stannade: denna
gång kände ban igen henne. Han hoppade
ned från trottoaren och sökte nå fram till
henne. Antoinette ansträngde sig för att
komma honom till mötes. Men folkströmmen
virvlade bort henne som ett halmstrå. En
omnibushäst föll på den slippriga asfalten, det
blev en stockning av vagnar från bägge håll
som bildade en ogenomtränglig mur.
Christophe envisades att trots allt bana sig väg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
