Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Utan att ana det hade hon...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANTOINETTE!
175
han tillhörde en grupp, han drogs med
strömmen, hur mycket han än stretade emot.
Skolarbetet och dess bekymmer, examina,
intellektuella intressen, kampen för tillvaron
hindrade honom från att stänga sig inne i sig
själv; han fick inte vara allena. Han led
därav men det blev hans räddning. Ett år
tidigare, några år senare skulle ban varit
förlorad.
I systerns minne skilde han sig dock så
mycket ban kunde från mängden. Till hans
sorg blev det honom omöjligt att behålla den
våning där de levat tillsammans. Han hade
inga pengar. Han hoppades, att de som
intresserade sig för honom skulle fatta den bittra
saknad han erfor då han ej kunde rädda det
som en gång tillhört henne. Men ingen tycktes
fatta hans själanöd. Med delvis lånade medel
lyckades han hyra en liten vindskupa, där han
staplade ihop systerns möbler: hennes säng,
hennes bord, hennes länstol. Den lilla vrån
blev honom en minnets helgedom. Han flydde
dit de dagar då han kände sig alltför
nedslagen. Hans kamrater trodde, att ban hade
en kärleksförbindelse. Han stannade där
timtals och drömde om henne med pannan stödd
mot handen. Till hans sorg hade ban inte
något annat porträtt av henne än en fotografi
som föreställde dem båda som barn. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
