Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Efter en tid av...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
j EAN-CHRISTOPHE
kände sig fri, oändlig, allenahärskande glömde
kan sina svagheter oeh sin fysiska ångest.
Det blev honom till och med ljuvt att från
fjärran ironiskt, medlidsamt se ned på sin
sjukliga kropp, som alltid var nära att
försvinna. — Sålunda undgår man faran att fästa
sig för mycket vid sitt liv, man fäster sig blott
mer lidelsefullt vid livet självt. Olivier
överförde till kärleken och intelligensen alla de
krafter som ban uppgivit att utlösa i handling.
Han hade inte nog must och saft för att kunna
näras av sin egen substans. Han liknade
murgrönan som måste klänga sig fast vid något.
Han var aldrig så rik som då han gav. Han
hade en kvinnlig själ som alltid behövde älska
och bliva älskad. Han var skapad för
Christophe och Christophe för honom. Han
erinrade om de förfinade och tjusande vänner som
ofta äro stora konstnärers följeslagare; de
tyckas ha skjutit skott och blomstrat i snillets
egen mäktiga själ, liksom Bel traf fio, Leonardo
da Vincis förtrogne, Cavalliere Michel
Angelos vän, den unge Kafaëls älskliga Umbriska
vänner, Aert van Gelder som troget stannade
vid den åldrade utfattige Rembrandts sida.
Alla dessa sakna mästarens storhet, men det
är som om allt ädelt och rent hos mästarna
ännu mer förandligats hos dem. De äro
snillets idealiska ledsagare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
