Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christophe vänjde sig...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
j EAN-CHRISTOPHE
klippornas avsatser, på slagfälten, på forna
handlingars ruiner; överallt fann han
Frankrikes kullar och åkrar odlade och blomstrande.
Här var den stora europeiska civilisationens
trädgård. Dess ojämförliga behag berodde ej
endast av den goda bördiga myllan, det hade
även sitt upphov i ett outtröttligt folks envisa
ansträngningar. Sedan urminnes tider hade
ej detta folk upphört att gräva och så och
göra allting fagrare.
Sällsamma folk! Man kallar det
ombyt-ligt och ingenting hos det förändras. Oliviers
skarpsynta blick igenkände hos de gotiska
statyerna nutida landsortstyper, likaledes såg
han i Clouets och Dumoustiers konst de
utmejslade och ironiska drag som tillhöra
nutida intellektuella och mondäna
personligheter. I Lenains verk såg han även
arbetarnas och böndernas ljusa ögon från
Ile-de-France och Picardie. Den forntida tanken
gjorde sig också gällande i nu levande
människors åskådning. Pascals ande levde ej
blott hos filosofiska och religiösa kotterier, den
dröjde kvar hos okända borgare och
upproriska syndikalister. Corneilles och Racines
diktning var mer levande för folket än för
de utvalda, ty folket var mindre genomträngt
av utländskt inflytande. Ett litet
kontors-biträde i Paris kände sig närmare ett sorge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
