Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christophe vänjde sig...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER SAMMA TAK
1 71
spel från Ludvig den fjortondes tid än han
kände sig till Tolstois romaner och Ibsens
dramer. Medeltidens sånger, den gamle
franske Tristan hade mer frändskap med moderna
fransmän än Wagners Tristan. Tankens
blomster, som alltsedan tolfte århundradet
aldrig upphört att slå ut i de franska
rabatterna, voro — så olika sinsemellan de än kunde
synas — av samma släkte och vitt skilda från
omgivande länders alster.
Christophe hade inte tillräckligt reda på
Frankrike för att rätt kunna uppfatta dess
oföränderlighet. Vad som slog honom med
häpnad isynnerhet i detta rika land var
jordens utstyckning. Så som Olivier sade: var
och en hade sin trädgård, varje jordlapp var
skild från de andra genom murar, häckar och
alla slags stängsel. På sin höjd råkade man
här och där på några ängar, några skogar
som voro allmän egendom. Kanske närmade
sig även invånarna på en sida om en flod, av
rent yttre tvång, mer till varandra än till
dem som bodde på andra sidan. Var och en
stängde in sig hos sig själv; och det tycktes
som om denna skygga individualism alldeles
inte försvagades genom århundradens
grannskap utan snarare växte sig starkare.
Christophe tänkte:
— Vad de äro ensamma!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
