Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingenting var i den...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
j EAN-CHRISTOPHE
Ingenting var i den meningen mer
karaktäristiskt än det hus som Christophe och
Olivier bebodde. Det var en liten värld i
förkortning, ett litet hederligt och arbetsamt
Frankrike, som saknade varje samband med
sina olikartade element. Ett femvåningshus,
ett gammalt vacklande hus som lutade åt
sidan; golven knakade, taken voro
maskstungna. I Christophes och Oliviers
vindskupor regnade det in, de måste besluta sig för
att låta några arbetare komma och laga ihop
plåttaket så gott sig göra lät. Christophe
hörde dem arbeta och prata över sitt huvud.
Det var isynnerhet en av dem som både roade
och retade honom. Inte en sekund upphörde
han att prata med sig själv, att skratta,
sjunga, vissla slagdängor, säga dumheter,
utan att därför avbryta arbetet. Han kunde
inte taga sig någonting till utan att berätta
det på förhand:
— Här behövs en spik. Var är mina
verktyg? Nu slår jag in spiken. En till! Se så
där ja, nu är allt klappat och klart|
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
