Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingenting var i den...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
84
j EAN-CHRISTOPHE
och skrev böcker som voro milt eldfängda,
och han höll — så påstods det — i sin hand
trådarna till anarkistiska rörelser som sträckte
sig till fjärran trakter, ända till Indien och
Kina. Han sysslade med en allmän revolution
och gjorde samtidigt lika universella men
mer saktmodiga forskningar. Han
intresserade sig för ett universalspråk och för en
ny musikmetod till folkets bruk. Han umgicks
inte med någon i huset, utan nöjde sig med
att hälsa ytterst artigt på alla dem han mötte.
Han bekvämade sig likväl till att växla några
ord med Christophe och tala om sin
musikmetod. Av alltsammans var det vad Christophe
brydde sig minst om. Tankens yttre tecken
hade för honom föga värde; han skulle alltid
på ett eller annat sätt lyckats uttrycka den.
Men Watelet gav inte tappt, han fortsatte att
med mild envishet förklara sitt system; om
sitt liv sade han ingenting. Därför brydde
sig inte Christophe om att stanna då de gingo
förbi varandra i trappan. Han tittade blott
på den lilla flickan som ständigt åtföljde
Watelet; en liten ljushårig, blek och blodfattig
flicka med en något skarp profil och späd
kropp. Hon var alltid snyggt klädd och hade
ett lidande, en smula uttryckslöst utseende.
Christophe trodde som alla andra att hon var
Watelets dotter. Hon var en liten föräldralös
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
