Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingenting var i den...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER SAMMA TAK
1 85
stackare, som Watelet adopterat då hon var
fyra eller fem år, sedan hennes föräldrar dött
i en farsot. Han hade blivit gripen av en
gränslös kärlek för de fattiga isynnerhet för
barnen. Det var en med mysticism bemängd
ömhet som erinrade om Vincent de Paule. Som
han ställde sig misstrogen gentemot all
officiell barmhärtighet och nogsamt visste vad
man borde tänka om filantropiska föreningar
envisades han i att utöva barmhärtighet på
egen hand. Han dolde omsorgsfullt alla
yttringar därav och erfor sålunda en
hemlighetsfull glädje. Han hade studerat läkarkonsten,
ty han önskade på det sättet göra sig nyttig.
En dag, då han kommit in hos en av
kvarterets arbetare, fann han flera sjuka i
familjen. Han begynte sköta om dem. Han ägde
ju några medicinska kunskaper och började
nu utvidga dem. Han förmådde inte se ett
barn lida, det sönderslet hans hjärta. Men
vilken utsökt glädje var det inte för honom
om han lyckades böta en av dessa arma små
varelser, om ett svagt leende ånyo upplyste
det magra lilla ansiktet. Watelets hjärta
smälte. Det var lycksaliga ögonblick. Han
glömde då den förtret som hans skyddslingar
ofta vållade honom, ty de visade sig sällan
tacksamma. Å andra sidan var portvakterskan
ursinnig över att så många tvetydiga män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
