Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingenting var i den...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
j EAN-CHRISTOPHE
lärare. Han var mycket upptagen av
föreläsningar, lektioner och skrivarbeten och han
fick sålunda aldrig tid att skriva sin
doktorsavhandling. Till slut hade han uppgivit
hoppet att någonsin kunna göra det. Den tio
år yngre hustrun var söt och ytterst blyg.
De voro bägge intelligenta och bildade och
höllo mycket av varandra. De kände ingen
människa och gingo aldrig bort. Mannen
hade aldrig tid, hon däremot hade mycken tid
till övers. Men hon var en modig liten kvinna,
hon kämpade emot alla sorgliga tankar och
dolde dem isynnerhet väl. Hon sysselsatte sig
så gott hon kunde, läste, gjorde anteckningar
för sin man, renskrev hans anteckningar,
lagade hans kläder, sydde sina klänningar och
hattar. Hon skulle gärna velat gå ibland på
teatern, men Arnaud hade inte någon lust
därtill, trött som han om aftonen var efter
dagens arbete. Och så fick hon uppgiva alla
anspråk på nöjen.
Deras stora glädje var musiken; de
dyrkade den. Han kunde emellertid inte spela,
och hon var, ehuru hon kunde något, så blyg,
att om hon spelade till och med bara för sin
man, så lät det som ett barns klinkande. Det
var dem dock till fyllest, och Gluck, Mozart
och Beethoven voro för dem verkliga vänner.
De kände i minsta detalj dessa stora mäns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
