Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ingenting var i den...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER SAMMA TAK
1 87
de barn som äro ens eget kött och blod...
Christophe försökte att inleda bekantskap
mellan den ensamma lilla tösen och
ingenjörens små döttrar. Men både från Elsbergers
och Watelets sida stötte han på ett artigt
men absolut motstånd. Alla dessa människor
tycktes anse det vara en hederssak att
begrava sig levande, var och en i sin lilla håla.
De skulle strängt taget ha gått in på att hjälpa
varandra, men var och en fruktade att man
skulle misstänka att han behövde hjälp, och
då å ömse håll stoltheten var lika stor som
nödläget, fanns det ringa hopp att någondera
skulle besluta sig för att räcka den andra
handen.
Den större våningen två trappor upp stod
alltid tom. Hyresvärden hade tagit den för
sin del. Han var en för detta handelsman, som
avslutat sina affärer så snart hans
förmögenhet nått den siffra som han på förhand
bestämt. Han tillbragte största delen av året
vid Rivieran eller vid Normandies kust, han
levde som en liten kapitalist, och inbillade sig
utan alltför stora utgifter, att han simmade
i lyx blott därför att ban betraktade andras
rikedomar och förde deras onyttiga tillvaro.
Den mindre våningen hyrdes av ett
barnlöst par: herr och fru Arnaud. Den omkring
fyrtio eller fyrtiofemårige mannen var lycei-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
