Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ställningen var mycket...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER SAMMA TAK
1 129
grävde man fram ett av de undangömda
manuskripten, och efter mycket ordande —
om än verket hade värde, så var
författarens namn värdelöst, ty det var okänt —
beslöt man att antaga det. Då Olivier erfor
denna goda nyhet, trodde han att alla hans
bekymmer voro slut — men nu först
begynte de.
Det är relativt lätt att få ett verk
antaget i Paris; det är en helt annan sak att få
det tryckt. Man måste vänta, vänta, ja
kanske hela livet, om man inte lärt konsten
att kurtisera folk eller att pina ut dem; man
måste visa sig vid dessa små monarkers hov,
erinra dem om att man finnes till och att
man är fast besluten att tråka ut dem så länge
det behövs. Olivier kunde bara stanna hemma
och uttömma sina krafter i väntan. Han skrev
möjligen brev, som ingen besvarade. Av ren
nervspänning förmådde ban inte längre
arbeta. Det var löjligt, men sådant kan inte
bortresoneras. Han väntade postens
ankomst timme efter timme och satt vid sitt bord
med själen dränkt i ett oklart lidande. Han
gick ut blott för att kasta en hoppfull, hastigt
besviken blick på sin brevlåda nere hos
portvakten. Han promenerade, blind för allting,
och hans enda tanke var att komma hem för
att genomgå samma prövning. Och då den
— Jean-Cliristophe. vii.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
