Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ställningen var mycket...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
130
j EAN-CHRISTOPHE
sista posten för dagen delats ut, då rummets
tystnad ej längre stördes av grannarnas hårda
steg över hans huvud, kände lian sig nästan
kvävas till döds i denna likgiltighet. Ett ord,
ett svar, ett enda ord! Ville man även
förvägra honom en så liten allmosa?
Antagligen var den som förvägrade honom den
glädjen okunnig om det onda han gjorde. Var
och en ser världen enligt sin egen bild. De
vilkas hjärtan äro livlösa se blott ett
förtorkat universum; de tänka föga på den
skälvning av väntan och hopp, på allt det
lidande som fyller unga hjärtan ända till
bristning, eller om de tänka därpå bedöma
de bela saken med den trötta, tunga ironi, som
är säregen för en slocknad och övermätt
varelse.
Slutligen utkom verket. Olivier hade
väntat så länge, att det inte mer kunde glädja
honom: det var för honom ett dött ting. Han
hoppades dock att det för andra skulle te sig
levande. Där fanns glimtar av poesi och
begåvning, som inte alldeles obemärkta kunde
försvinna. — Men hans verk sjönk ned i
absolut tystnad. Han gjorde senare ett eller två
försök. Som han inte tillhörde något kotteri,
stötte han alltid på samma tystnad eller
fiendskap. Han begrep ingenting. Han hade
helt enkelt trott att var och en skulle känna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
