Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ställningen var mycket...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER SAMMA TAK
1 147
väckte han med ens Weills intresse. Han
märkte det och gick vidare.
Han kom här att vidröra en känslig
sträng. Den gamle mannen, som var lösgjord
från allting och inte hade några vänner,
dyrkade vänskapen. Hans livs stora känsla hade
varit en vänskap som han förlorat på vägen.
Det var hans inre skatt. Då han tänkte därpå
kände han sig bättre. Han hade gjort
stiftelser i sin väns namn. Han hade tillägnat
böcker åt hans minne. De drag som Mooch
berättade om Oliviers och Christophes
ömsesidiga vänskap rörde honom. Hans egen
historia erinrade honom därom. Den vän
han förlorat hade för honom varit ett slags
äldre broder, en ungdomskamrat och en
följeslagare, som han avgudade; — en av dessa
unga judar som brinna av intelligens och
ädelmodig glöd och grymt lida av sin kalla
och oförstående omgivning. — Han hade tagit
till uppgift att höja sin ras och genom sin egen
ras hela världen. Sådana människor förtäras
som en fackla, bestruken med kåda. Hans
flammande eld hade värmt upp Weills apati,
den hade lyft honom högt upp över jorden. Så
länge vännen levde, hade Weill vandrat vid
hans sida i en gloria av lysande övertygelse
och stoicism — en varm tro på vetenskapen,
på själens kraft och på mänsklighetens fram-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
