Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christophe stod just då...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER SAMMA TAK
1 199
tjusande, lättfärdiga dansöser... Arme Gluck!
Vad återstod väl av hans hjärtas vältalighet,
av hans hjärtas upphöjdhet och hans andliga
renhet — av det bittra nakna lidandet? Var
en fransman inte i stånd att fatta dem? ...
Men Christophe såg nu den djupa och ömma
kärlek som hans nya vänner ägnade det mest
intima i den germanska andan, i gamla tyska
Lieder, i klassiska tyska författare. Och han
frågade dem om det sålunda inte var sant att
dessa tyskar syntes dem främmande; han
undrade om en fransman verkligen blott kunde
beundra en konstnär som tillhör hans egen ras.
— Visst inte, sade de, det är bara våra
kritici som tillåta sig att tala i vårt namn.
Som de alltid följa modets växlingar, önska
de att vi skola göra detsamma. Men vi bry
oss inte mer om dem än de bry sig om oss.
De äro verkligen bra lustiga kurrar som vilja
lära oss vad som är franskt eller inte. — Vi
som äro det gamla Frankrikes fransmän!...
Där komma de och säga oss att Frankrike
finnes hos Eameau, hos Eacine och inte
annorstädes! Veta vi inte kanske (både i
landsorten och i Paris) huru många gånger
Beethoven, Mozart och Gluck ha trätt in och
suttit vid vår härd, hur de ha vakat med oss
vid vår älskades bädd, delat våra sorger,
upplivat vårt mod och nästan blivit medlemmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
