Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christophe stod just då...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
200
j EAN-CHRISTOPHE
av vår familj. Om man riktigt vågade säga
vad man tänkte, så vore det snarare en eller
annan fransk — av kritiken lovsjungen —
konstnär som är en främling för oss.
— Sanningen är, sade Olivier, att om det
finnes gränser inom konsten, så gälla de
mindre nationernas än klassernas skrankor.
Jag vet inte om det finnes en fransk och en
tysk konst; men säkert finnes det en konst
för de rika och en för de fattiga. Gluck är
en storborgare, han tillhör vår klass. Mången
fransk konstnär, som jag inte vill nämna, gör
det inte; — ehuru han är född bland oss, blygs
ban för oss och förnekar oss, så som vi förneka
honom.
Olivier talade sant. Ju bättre Christophe
lärde känna fransmännen, ju mer slog honom
likheten mellan hederligt folk i Frankrike och
i Tyskland. Arnauds erinrade om den gamle
präktige Schulz med sin rena, oegennyttiga
kärlek till konsten, sin självuppoffring och sin
hängivenhet för det sköna. Och han höll av
dem för Schulz’ skull.
På samma gång som han upptäckte det
löjliga i de andliga skrankorna mellan
hederligt folk av skilda nationer fick han även en
förnimmelse av hur meningslöst det är att
uppställa gränser mellan olika tankar hos
hederligt folk av samma ras. Tack vare honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
