Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christophe stod just då...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
j EAN-CHRISTOPHE
än om mannen som läste dem. Och då
Christophe beklagade honom sade han:
— Ack, jag får minsann höra värre saker.
Aubert var herr Watelet och abbé
Corneille tacksam, och utan att bry sig vidare om
att förstå varandras idéer eller ens att lära
känna dem, fäste sig alla tre vid varandra,
utan att riktigt veta varför. De voro helt
förvånade att de stodo varandra så nära. Det
skulle de aldrig ha drömt om. — Christophe
förenade dem.
Han hade förvärvat tre oskuldsfulla
bundsförvanter; det var Elsbergers två barn
och herr Watelets lilla adoptivdotter. Han
hade blivit deras stora vän ocb de dyrkade
honom. Det gjorde honom ont att se hur
ensamma de voro. Allt eftersom han talade till
dem om den ensamma lilla grannen ökades
deras önskan att göra varandras bekantskap.
De nickade åt varandra från det ena fönstret
till det andra, de utbytte förstulet några ord
i trappan. Med Christophes hjälp erhöllo de
slutligen tillåtelse att råkas i
Luxembourg-trädgården. Christophe, som var helt lycklig
över sina små ränkers framgång, kom dit och
hälsade på dem första gången de voro
tillsammans. Han fann dem förlägna och bortkomna,
som om de inte vetat hur de skulle bäst
begagna sig av en så oväntad lycka. Inom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
