Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olivier hade rätt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER SAMMA TAK
1 245
svärmor. Bland alla husets hyresgäster voro
inga så främmande för Christophe. De hade
knappast råkats och aldrig tilltalat varandra.
Hon var lång och mager och ganska
välväxt samt hade stora bruna matta och en
smula uttryckslösa ögon, som ibland lystes upp
av en hård, dyster flamma; ansiktet var
vaxgult, kinderna insjunkna och munnen nervöst
sluten. Gamla fru Germain var gudligt sinnad
och tillbringade dagarna i kyrkan. Den unga
kvinnan stängde envist in sig i sin sorg. Hon
intresserade sig inte för någonting eller för
någon människa. Hon omgav sig med
minnen och porträtt av sin lilla flicka, och genom
att ständigt stirra på dem såg hon inte längre
sitt barn. Fotografierna, de döda bilderna
förintade den levande bilden. Hon »såg» henne
inte mer trots alla försök att framkalla henne.
Hon ville enbart tänka på henne och till slut
kunde hon inte alls fästa sin tanke vid henne,
och sålunda fullbordade hon dödens verk. Hon
satt allena, iskall, tårlös, med förstenat hjärta;
livet tynade bort. Religionen var henne inte
till någon hjälp, hon följde kärlekslöst — utan
levande tro — dess föreskrifter. Hon skänkte
pengar för att man skulle läsa mässor, men
hon tog aldrig del i ett barmhärtighetsverk.
Hela hennes religion vilade på denna enda
tanke: att hon en gång skulle få återse sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
