Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olivier hade rätt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER SAMMA TAK
1 251
Följande morgon då Christophe gick
ditned igen, fann han flickan med armarna om
fru Germains hals, full av den naiva tilltro
som kastar sådana små varelser i deras armar
som lyckats behaga dem. Utan motstånd
följde hon med sin nya väninna. Tyvärr! ...
Hon hade bra fort glömt sin adoptivfader och
visade nu sin nya mamma lika stor
tillgivenhet. Där fanns inte mycket att lita på. Märkte
fru Germain det, upptagen som hon var av
sin själviska ömhet?... Kanske! Men vad
betydde det väl! Man måste älska. I kärleken
allena bor lyckan.
Några veckor efter begravningen tog fru
Germain flickan med sig till landet, långt ifrån
Paris. Christophe och Olivier bevistade
avfärden. Den unga kvinnan hade fått ett
uttryck av lugn och stilla glädje som de aldrig
tillförene sett hos henne. Hon såg dem
knappast. Dock i samma ögonblick som hon skulle
resa, vände hon sig till Christophe och
sade:
— Ni har räddat mig.
— Vad gick åt henne, den tokan, sade
Christophe då han och Olivier gingo uppför
trappan sedan hon rest.
Några dagar senare erhöll han med posten
ett porträtt av en liten okänd flicka, som satt
på en pall med händerna sammanknäppta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
