Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Olivier hade rätt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
250
j EAN-CHRISTOPHE
övergiva henne. Han satte sig vid fönstret i
skymningen som sänkte sig ned, han fortsatte
att vagga henne i sina armar och talade milt
till henne. Flickan lugnade sig så
småningom, till slut slumrade hon in mitt i
snyftningarna. Christophe lade henne på sängen
och försökte med ovana händer att kläda av
henne och lösa upp hennes små skor. Natten
hade fallit på, dörren stor fortfarande öppen.
En skugga gled in, ett frasande av kjolar
hördes. I den döende dagens sista urblekta
strålar igenkände Christophe den sorgklädda
kvinnans feberheta ögon. Han blev sällsamt
gripen. Hon stod på tröskeln och sade med
halvkvävd röst:
— Jag kommer för att... Vill ni... Vill
ni ge henne åt mig ...
Christophe tog fru Germain i hand; hon
grät. Hon satte sig bredvid flickan; efter en
stund sade hon:
— Låt mig få vaka över henne.
Christophe gick upp till sig, följd av abbé
Corneille. Prästen ursäktade sig smått
förläget över sin närvaro. Han hoppades, sade
han ödmjukt, att den döde ej skulle kunnat
göra honom några förebråelser; han hade
kommit som vän och inte som präst. Christophe
var för rörd för att tala; han tryckte tyst hans
hand och gick in till sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
