Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Louisa låg alldeles...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
292
j EAN-CHRISTOPHE
sommardag. Fönstret stod öppet. Solen lyste
på den vita väggen. Fåglarna sjöngo.
Melchior och farfar sutto framför porten; de
rökte, pratade och skrattade högljutt. Louisa
såg dem inte, men hon gladdes åt att hennes
man var hemma och att farfar var på gott
lynne. Hon stod i bottenvåningen och lagade
middagen, en utsökt middag. Hon vakade
över den som om den varit hennes ögonsten.
Där fanns också en liten överraskning: en
tårta med sockrade kastanjer. Hon njöt på
förhand åt den lilles glada skri... Den lille!
Var höll han till? Däruppe!... Hon hörde
honom spela på pianot. Hon förstod inte vad
han spelade, men det var en lycka att höra
detta lilla förtrogna sorl, att veta att han satt
där snällt och stilla... Vilken ljuvlig dag...
En vagn rullade på vägen, bjällrorna klingade
muntert... Herre Gud! Steken måtte väl
inte blivit vidbränd medan hon tittade ut
genom fönstret. Hon fruktade att farfar, som
hon höll så mycket av, ehuru ban gjorde henne
smått förlägen, skulle bliva missnöjd och göra
henne förebråelser... Gudskelov, ingen skada
hade skett!... Nu var allting färdigt och
bordet var dukat. Hon ropade på Melchior
och farfar; de svarade glatt. Och den lille! ...
Han spelade inte längre... Pianot hade
tystnat utan att hon märkt det... — »Christophe!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
