Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Louisa låg alldeles...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER SAMMA TAK
1 293
... Vad gjorde han? Man hörde inte minsta
ljud... Han glömde alltid att komma ned till
middagen. Fadern skulle gräla på honom...
Hon sprang uppför trappan. Hon öppnade
dörren till det rum där han arbetade.
Rummet var tomt. Pianot var stängt... Fönstret
stod öppet... Louisa blev alldeles
skräckslagen... Herre Gud! Tänk om han fallit
ut!... Louisa darrade av fasa. Hon böjde
sig ut för att se... — »Christophe!» — Han
syntes ingenstans. Hon gick igenom alla
rummen. Farfar ropade nerifrån: »Kom, oroa dig
inte; ban kommer nog.» Hon ville inte gå ned.
Hon visste att ban var där. Han gömde sig
bara på lek för att retas med henne. Den
elake pojken!... Jo, nu var hon säker, golvet
knakade, ban var bakom dörren. Men nyckeln
var inte i låset. Nyckeln! Hon letade ivrigt
i en låda bland en massa andra nycklar...
Ingen passade... Jo, där var den ...
Äntligen! Hon kunde inte få in den i låset...
Hennes hand darrade. Hon skyndade sig.
Fort! Fort!... Hon måste skynda sig.
Varför? ... Det visste hon inte, men hon måste,
annars ginge tiden förspilld. Hon hörde
Christophe andas bakom dörren. — Ack, bara
nyckeln vore den riktiga!... Äntligen!...
Dörren slogs upp! Ett glädjeskri! Där var han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
