Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Louisa låg alldeles...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
294
j EAN-CHRISTOPHE
Hon slog armarna om hans hals. Ack den
elake, käre, gode gossen!...
Hon öppnade ögonen. Där stod han ju
framför henne!...
Han hade redan en stund betraktat henne.
Hon var så förändrad. Ansiktet var uppsvällt
och ändå tärt. Det stumma lidandet gjorde
hennes undergivna leende ännu mer skärande
— och så tystnaden, ensamheten. Hans hjärta
genomborrades av smärta.
Hon såg honom. Hon blev inte förvånad.
Hon log med ett outsägligt leende. Hon orkade
inte sträcka ut armarna eller säga ett enda
ord. Han slog armarna om hennes hals och
kysste henne. Hon kysste honom. Tårarna
rullade nedför hennes kinder. Hon sade sakta:
— Vänta litet!
Han märkte att hon fick ett
kvävningsanfall.
De förblevo alldeles stilla. Hon smekte
hans huvud med sina händer och hennes tårar
fortsatte att rinna. Han kysste hennes händer
och dolde snyftande sitt ansikte i lakanets
veck.
Då ångesten gått över försökte hon att
tala, men hon förmådde inte finna de rätta
orden, hon stammade och ban hade svårt att
förstå henne. Vad gjorde det väl? De sågo
varandra. De höllo av varandra. De voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
