Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det var Olivier som...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
13
över till Frankrike, de fria själarnas
tillflyktsort (en god förevändning till allehanda
chauvinistiska uttalanden), sedan fortsatte den med
ett överdrivet beröm av Christophes snille om
vilket den ingenting visste — ingenting utom
ett par tarvliga melodier från första tiden i
Tyskland som Christophe helst skulle velat
förinta. Men ifall artikelns författare var
obekant med Christophes verk, så tog han
skadan igen då det gällde Christophes åsikter
— de åsikter som tidningsmannen påbördade
honom. Två eller tre ord ur Oliviers eller
Christophes mun eller till och med ord som
härrörde från Goujart och dennes gelikar,
anseende sig väl underrättade, hade varit
tillräckliga för att skapa bilden av en ny Jean
Christophe, »ett republikanskt snille» —
demokratiens store musiker. Han begagnade sig
av tillfället för att tala illa om nutida franska
kompositörer, isynnerhet de originellaste och
självständigaste, som föga brydde sig om
demokratien. Han gjorde ett undantag för en
eller två kompositörer, vilkas åsikter
angående deputeradevalen syntes honom vara
utmärkta. Förargligt nog var deras musik inte
lika utmärkt. Men det var en bisak. För
resten var till och med hans lovord över
Christophe mindre viktigt än hans klander över
andra. Då man i Paris läser en artikel som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
