Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det var Olivier som...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
JEAN-CHRISTOPHE
tant för en konservativ tidning, som
ögonblickligen tillskrev honom antirepublikanska
meningar.
— Det blir ju bättre och bättre, sade
Christophe. Vad har min musik med politiken
att göra.
— Det är en inrotad vana hos oss, sade
Olivier. Se bara de slagsmål som utkämpas
om Beethoven. Somliga göra honom till en
Jakobin, andra vilja ha honom till en
svartrock eller till en fader-Duchesne, andra åter
till en hovlakej.
— Han skulle minsann givit dem alla en
spark i ändan.
— Nåväl, gör så, om du har lust.
Christophe hade stor lust därtill, men han
var alltför beskedlig mot dem, som voro
älskvärda mot honom. Olivier var aldrig lugn,
då han lämnade honom ensam, ty man kom
ständigt och intervjuade honom. Om än
Christophe lovade att vara på sin vakt, kunde
han inte låta bli att visa sig öppenhjärtig och
tillitsfull. Han sade allt vad som flög honom
genom huvudet. Ibland kommo kvinnliga
journalister, som sade sig vara hans vänner;
de lockade honom att omtala sina
kärleksäventyr. Andra åter begagnade sig av honom
för att förtala den eller den. Då Olivier kom
hem fann han Christophe helt slokörad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
