Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det var Olivier som...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
19
det redan ägt rum. Hans oförsiktiga prat skulle
förvanskas och publiceras som elakt
tidnings-skvaller, hans konstnärliga infall skulle
omvandlas till stridsvapen. Vad hans
beriktigande brev angick visste han lika bra som
Olivier vad han borde tro om den saken. Att
svara en journalist, det är att till ingen nytta
öda sitt bläck, journalisten har alltid sista
ordet.
Allting skedde precis såsom Christophe
förutsett. De taktlösa historierna trycktes, men
brevet publicerades ej. Gamache nöjde sig
med att låta säga honom, att hans
samvetsbetänkligheter hedrade honom och att man där
lätt kunde igenkänna hans storslagna
hjärtelag, men Gamache behöll nogsamt för sig själv
hemligheten angående dessa skrupler. De
åsikter, som med orätt tillskrevos Christophe,
spredos allt fortfarande och uppväckte en
bitter kritik, först i parisiska tidningar och
senare i Tyskland, där man erfor en stark
förtrytelse över att en tysk konstnär uttryckte
sig med så liten värdighet om sitt eget land.
Christophe inbillade sig att han var
särdeles skicklig, då han använde sig av en
intervju från en annan tidning för att betyga sin
kärlek för det tyska riket, där man var, sade
han, åtminstone lika fri som i den franska
republiken. — Han talade med en represen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
