Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det var Olivier som...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
JEAN-CHRISTOPHE
morgon fick se, var en beskrivning på rummet
där journalisten aldrig varit inne samt ett
samtal som aldrig ägt rum.
Upplysningarna förskönades och utökades.
I utländska tidningar förekommo de löjligaste
misstag. En fransk artikel hade berättat att
Christophe under sin fattigaste tid utförde
musiktranskriptioner för gitarr. Nu läste
Christophe i en engelsk tidning att han spelat
gitarr på gårdarna.
Han läste ej endast beröm. Långt
därifrån. Det behövdes blott att Christophe skulle
beskyddas av Le Grand Journal för att
de andra tidningarna strax skulle anfalla
honom. Det var inte förenligt med deras
värdighet att en kollega upptäckt ett snille som
de förbigått. Somliga skrattade i mjugg. Andra
jämrade över Christophes öde. Goujart, retad
över att man kommit honom för nära, skrev en
artikel för att, sade han, uppklara det verkliga
förhållandet. Han talade i förtrolig ton om sin
gamle vän Christophe, vars vägvisare han varit
i Paris: visserligen var Christophe en begåvad
musiker men (han kunde gott säga det
eftersom de voro vänner) han ägde många brister,
hade otillräckliga kunskaper, saknade
originalitet och besatt en omätlig fåfänga. Man
kunde ej bevisa honom en sämre tjänst än
genom att på ett löjligt sätt smickra hans få-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
