Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Christophe började bliva...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
JEAN-CHRISTOPHE
Tyskland var statt i upplösning, om musiken
var utsinad med mera. De skrattade båda åt
alltihop. Men allt under det att de skrattade,
började Christophe, denne barbar, att så smått
antaga middagsinbjudningarna. Olivier trodde
inte sina ögon.
— Du! sade han.
— Ja visst, svarade Christophe. Du
inbillade dig att det var bara du som var värdig att
besöka de sköna damerna. Pytt heller, min
vän. Nu är det min tur. Jag vill roa mig!
— Roa dig? Min stackars gosse!
Sanningen var att Christophe så länge
levat instängd att han plötsligt greps av behovet
att komma ut. Han fann även en barnslig
glädje i att insupa den nya äran. Han hade
för resten gräsligt tråkigt på alla dessa
tillställningar och han tyckte att människorna
voro fullkomligt idiotiska. Men då han kom
hem bedyrade han helt illmarigt motsatsen.
Han gick till folk som bjöd honom, men han
återvände inte dit. Han hittade på alla möjliga
förevändningar som voro häpnadsväckande
självsvåldiga. Olivier var alldeles bestört.
Christophe gapskrattade. Han gick inte bort
för att odla och uppehålla sin ryktbarhet utan
för att förnya sin livskraft och göra sitt minnes
museum rikare på blickar, mänskliga tonfall
och rörelser: allt det material av former, ljud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
