Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödet är ironiskt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
JEAN-CHRISTOPHE
Ödet är ironiskt. Det låter den
bekym-merslöse glida igenom nätets maskor men det
släpper ej taget, då det gäller dem som äro
misstänksamma och försiktiga. Det blev inte
Christophe utan Olivier som infångades i den
parisiska ryssjan.
Han hade ofrivilligt dragit fördel av
vännens framgång. Christophes ryktbarhet
övergöt även honom med sina strålar. Han var
nu mer känd genom att några tidningar
omnämnt att han upptäckt Christophe än genom
allt vad han skrivit under sex år. Han erhöll
sålunda sin del av de bjudningar, som sändes
Christophe, och han följde med i avsikt att
helt grannlaga vaka över honom. Utan tvivel
var han alltför upptagen av denna plikt för att
vara på sin vakt gentemot sig själv. Kärleken
kom och tog honom fången.
Dess föremål var en ung, smärt flicka
med fint hår som lockade sig i små vågor
kring en smal, ren panna. De penslade
ögonbrynen avtecknade sig över en smula tunga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
