Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ödet är ironiskt...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
31
ögonlock. Ögonen voro violblå, näsan var rak
och fin med vibrerande näsvingar.
Tinningarna voro litet infallna, hakan nyckfull,
munnen kvick, rörlig och njutningslysten med
något uppvikta hörn. Leendet erinrade om
Parmigianos små renhjärtade fauner. Hon hade
en lång böjlig hals, hela kroppen var välväxt
och elegant mager. Hennes unga anlete
uttryckte lycka och en viss svävande oro,
kring-värvt av vårens ängslande poesifyllda gåta
— Frühlingserwachen —. Hon hette
Jacqueline Langeais.
Hon var ännu inte tjugu år. Hennes
familj var katolsk, förmögen, bildad och
frisinnad. Hennes far var en särdeles begåvad
ingenjör, uppfinningsrik, kvicktänkt och redo
att upptaga nya idéer. Han hade skapat sig
en förmögenhet, tack vare sitt arbete, sina
politiska relationer och sitt giftermål. — Ett
äktenskap, ingånget på grund av kärlek och
pengar (det verkliga kärleksgiftermålet för
dylika människor), med en vacker, äkta parisiska
ur finansvärlden. — Pengarna hade stannat,
men kärleken hade flugit sin kos. Några
gnistor dröjde dock kvar, ty känslan hade varit
mycket varm å ömse håll, men ingendera lade
an på en överdriven trohet. Var och en
sysslade med sina affärer och sina nöjen, och de
kommo väl överens som goda men själviska,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
