Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Just under dessa dagar...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA 55
var det för skarpt dagsljus. Men då hon
pratade med honom talade han om Olivier.
Han erfor behovet att förbinda sin vän med
allt det lyckliga som hände honom. Varje
intresse tycktes honom själviskt om han ej lät
Olivier taga del däri. Han var så vältalig, att
Jacqueline, som i smyg kände en viss rörelse
vid tanken på en själ som sammansmälte med
hennes egen, lät inbjuda honom. Olivier antog
inte strax inbjudningen, vilket gav Christophe
och Jacqueline tillfälle att utföra ett idealiserat
porträtt som Olivier naturligtvis måste likna
då han äntligen beslöt att infinna sig.
Han kom, men han talade inte mycket.
Han behövde inte tala. Hans intelligenta ögon,
hans förfinade sätt, det lugn, som strålade ut
ifrån honom måste intaga Jacqueline.
Jämförelsen med Christophe framhävde ännu mer
Oliviers goda sidor. Hon visade dock
ingenting av allt detta, ty hon fruktade den känsla
som begynte att spira. Hon fortsatte att prata
endast med Christophe, men det var bara om
Olivier. Christophe, som var alltför lycklig
att få tala om sin vän, märkte inte det nöje som
detta ämne gav Jacqueline. Han talade även
om sig själv och hon hörde välvilligt på ehuru
utan intresse; snart återförde hon omärkligt
samtalet till händelser i vilka Olivier hade del.
Jacquelines vänlighet var farlig för Chri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
