Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Just under dessa dagar...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56
JEAN-CHRISTOPHE
stophe, som inte alls var på sin vakt. Utan att
tänka därpå begynte Christophe så smått att
bliva kär i henne. Han fann stort nöje i att gå
till Langeais’, han vårdade sin klädsel och
snart började en välbekant känsla blanda sin
ömt leende trånad uti allt vad han tänkte.
Olivier hade också blivit kär, han trodde sig
vara försmådd och han led tyst. Christophe
ökade hans smärta, då han vid återkomsten
från Langeais’ muntert berättade sina samtal
med Jacqueline. Olivier drömde ej om att han
kunde behaga Jacqueline. Ehuru han genom
att leva i Christophes närhet blivit mer
optimistisk, fortfor han att misstro sig själv. Han
vågade inte hoppas på genkärlek, han såg sig
själv med alltför kritiska ögon: — vem vore
väl värd att bliva älskad om det berodde på
egna förtjänster och ej på den trolska blinda
kärleken?
En afton, då han var bjuden till Langeais’,
kände han att han skulle lida för mycket om
han åter finge se Jacquelines likgiltighet. Han
sade att han var trött och bad Christophe att
gå ensam dit.
Christophe, som ingenting anade, gick glatt
sin väg. I sin naiva egoism tänkte han blott
på nöjet att få prata med Jacqueline. Han
fick emellertid ringa orsak att glädjas. Då
Jacqueline såg att Olivier inte var med, blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
