Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det var i parken som...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
JEAN-CHRISTOPHE
Det var i parken som tillhörde Langeais’
villa nära Paris — vid skogsbrynet — som
Olivier och Jacqueline hade det samtal som
skulle bestämma över deras liv.
Christophe hade följt med, men inne i
huset hittade han ett orgelharmonium; han
började spela och lät de älskande promenera i
fred — egentligen önskade de inte vara
ensamma. De voro rädda för att vara
tillsammans utan vittnen. Jacqueline var tyst
och litet ovilligt stämd. Redan vid det förra
besöket hade Olivier erfarit en förändring i
hennes sätt, en plötslig kyla, blickar som
tycktes hårda, främmande, nästan fientliga.
Han fruktade att höra ett grymt ord från den
han älskade. Han darrade då Christophe
avlägsnade sig. Han tyckte att Christophes
närvaro allena kunde bevara honom från det
slag som skulle fälla honom.
Jacqueline älskade dock Olivier. Hon
älskade honom mer än någonsin; det var just
det som gjorde henne fientlig. Den kärlek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
