Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det var i parken som...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
63
med vilken hon fordom lekt, den kärlek som
hon så ivrigt anropat, den var nu där, framför
henne. Hon såg den som en avgrund vid sina
fötter, och hon ryggade häftigt tillbaka. Hon
fattade ingenting mer. Hon frågade sig:
— Men varför, varför? Vad vill det här
säga?
Hon betraktade Olivier med en av dessa
blickar som gjorde honom så ont och hon
tänkte:
Vem är denne man?
Hon visste det ej. Han var en främling.
— Varför älskar jag honom?
Hon visste det ej.
— Älskar jag honom?
Hon visste inte. Hon visste inte ... Men
hon visste att hon var infångad. Kärleken
hade gripit henne; hon förlorade sig själv i
dess djup. Hon skulle förlora sig helt, sin
vilja, sin självständighet, sin egoism, sina
framtidsdrömmar; allt skulle uppslukas av detta
vidunder. Hon stelnade till i vrede. Hon erfor
stundtals en nästan hätsk känsla för Olivier.
De gingo längst bort i parken till
köksträdgården, som skildes från de släta
gräsmattorna genom en rad höga träd. De gingo
långsamt på sandgångarna som voro kantade
av vinbärsbuskar med röda eller gula klasar
samt jordgubbssängar vilkas doft fyllde luften.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
