Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under de följande dagarna...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
76
JEAN-CIIRISTOPHH
Han visste, att man måste räkna med
vansinnet hos förälskade unga flickor. För
längesedan hade en av hans älskarinnor, en
skratt-lysten bortklemad flicka, som han aldrig trott
skulle utföra sitt hot, inför hans ögon skjutit
sig med en revolver. Hon hade inte strax
dött. — Han återsåg nu hela uppträdet!... —
Nej, man kan aldrig vara fullt säker med
sådana tokor. Hans hjärta krympte samman ...
»Hon vill det nödvändigt... Nåväl, hon får
stå sitt kast, den tokan.» Han skänkte hellre
sin tillåtelse än han drev dottern till det
yttersta. Visserligen skulle det varit honom
möjligt att begagna sig av diplomatiska ränker,
låtsas giva vika, helt sakta söka att lösgöra
Jacqueline från Olivier. Men då hade han varit
tvungen att göra sig mer besvär än han kunde
eller ville. H’an var svag, och just emedan
han sagt ett häftigt nej till Jacqueline, var
han nu hågad till att säga ja. Vad vet man
för resten om livet? Kanske hade hon rätt,
den lilla. Kärleken är det väsentligaste. Herr
Langeais var ej okunnig om, att Olivier hade
en allvarlig karaktär och att han kanske hade
begåvning ... Alltnog, han lämnade sitt
samtycke.
Aftonen före bröllopet vakade de två
vännerna tillsammans en del av natten. De ville
inte förlora något av det kära förflutna. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
