- Project Runeberg -  Jean-Christophe / VIII. Väninnorna /
77

(1918) [MARC] [MARC] [MARC] [MARC] Author: Romain Rolland Translator: Louise Åkerman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under de följande dagarna...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

VÄNINNORNA

77

Men det hörde redan till det förflutna. Likt
de sorgliga avskeden på en stationsplattform,
då det dröjer innan tåget går, envisas man
att stå kvar i det sista, att se och tala, men
hjärtat är inte längre med; vännen har redan
farit... Christophe försökte tala, han
stannade mitt i en mening. Han betraktade
Oliviers frånvarande ögon och sade leende:

— Du är redan långt borta.

Olivier ursäktade sig helt skamsen. Han
var bedrövad över att han inte kunde samla
sina tankar för att njuta av dessa sista
minuters förtrolighet. Men Christophe tryckte hans
hand och sade:

— Lägg inte band på dig. Jag är
lycklig. Dröm bara, min vän.

De sutto kvar vid fönstret och sågo ut
över trädgården i nattens mörker. Efter en
stund sade Christophe till Olivier:

— Du flyr bort. Du tror, att du kan
undslippa mig. Du tänker på din Jacqueline, men
jag hinner nog upp dig, ty även jag tänker
på henne.

— Min käre, gamle vän, sade Olivier, jag
tänkte just på dig och till och med...

Han tystnade.

Christophe fortsatte skrattande den
avbrutna meningen:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 11:35:48 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jeanchr/8/0077.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free