Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han skrev ofta...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
85
önskade lära känna honom, skulle hon aldrig
gjort sig mödan att uppsöka honom. Det var
en ung flicka, ungefär tjugufem år gammal.
Hon var mycket musikalisk och hade erhållit
första priset vid konservatoriet. Hon hette
Cécile Fleury. Hon var kortväxt och ganska
bredaxlad. Hon hade tjocka ögonbryn och
vackra, stora ögon med en fuktigt mjuk blick.
Näsan var liten och klumpig och nästippen
stretade uppåt som en anknäbb, läpparna voro
tjocka, goda och milda. Hakan var energisk
och fast. Pannan var inte hög men bred.
Håret var hopvirat i nacken i en stor knut.
Hon hade starka armar och riktiga
pianisthänder med vitt skilda tummar och fyrkantiga
fingertoppar. Hela hennes person gav intrycket
av en något massiv kraft och en lantligt sund
hälsa. Hon bodde med sin moder som hon
höll mycket av; denna var en mycket god
kvinna som inte alls intresserade sig för musik
men dock pratade om den, ty hon hörde ju
städse talas därom. Hon var även underkunnig
i allt vad som skedde i »Musikopolis». Céciles
liv var ganska enformigt, hon gav lektioner
dagen i ända och spelade ibland på konserter
som ingen omnämnde. Hon kom sent hem
— till fots eller med omnibusen — uttröttad
men alltid lika gladlynt. Hon sydde lika
tappert sina hattar som hon spelade sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
