Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han skrev ofta...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
86
JEAN-CIIRISTOPHH
skalor. Hon pratade, skrattade och sjöng oftast
utan orsak. Livet hade inte skämt bort henne,
hon värderade fullt ut den komfort som hon
vunnit genom egna ansträngningar. Hon gladde
sig åt ett litet nöje, åt ett nästan omärkligt
framsteg i ställning eller skicklighet. — Ja,
om hon förtjänade fem francs mer i månaden,
om hon lyckades bättre med en bit ur Chopin
eller Beethoven som hon många veckor arbetat
på, så var hon nöjd. Hennes verksamhet, som
inte ansträngde henne för mycket, lämpade sig
precis till hennes förmåga och tillfredsställde
henne som en lämplig hygien. Att spela,
sjunga, giva lektioner förskaffade henne känslan
av ett normalt regelbundet arbete, på samma
gång som hon därigenom ernådde ett
medelmåttigt välstånd och en stillsam framgång. Hon
hade god aptit, åt och sov utmärkt och var
aldrig sjuk. Till själen var hon klok,
anspråkslös och i full jämvikt. Hon oroade sig inte
över någonting, ty hon levde i det nuvarande
och brydde sig inte om vad som funnits förut
eller skulle kunna komma att hända. Hennes
hälsa var förträfflig och hennes liv var relativt
skyddat mot ödets nycker och sålunda kände
hon sig alltid belåten. Hon tyckte att det var
lika roligt att öva sig på pianot som att sköta
hemsysslorna, tala om hushållet eller göra
ingenting alls. Hon förstod att leva, inte för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
