Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han skrev ofta...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
JEAN-CIIRISTOPHH
han fram till henne och tryckte hennes hand.
Hon blev honom mycket tacksam. Det fanns få
människor på konserten och hon var inte
bortkollrad av smicker. Som hon inte nästlade
in sig i ett musikaliskt kotteri eller begagnade
några knep för att värva beundrare, då hon
inte försökte utmärka sig genom tekniska
överdrifter eller en fantastisk tolkning av
hävdvunna verk, då hon inte tillvällade sig
ensamrätten över en eller annan stormästare: Johann
Sebastian Bach eller Beethoven, då hon inte
ens uppställde någon teori utan nöjde sig med
att helt enkelt spela vad hon kände — så
fäste ingen uppmärksamheten vid henne.
Kritiken låtsades inte om henne, ty ingen hade
sagt den att hon spelade bra, och av sig själv
skulle den aldrig upptäckt det.
Christophe återsåg ofta Cécile. Denna
lugna och starka flicka drog honom till sig
som en alltid ny gåta. Hon var kraftfull och
apatisk. Det retade honom att hon inte var
mer känd och han föreslog att hans vänner i
Le Grand Journal skulle göra reklam för
henne. Ehuru hon gärna ville ha litet beröm,
bad hon honom dock att inte vidtaga några
åtgärder. Hon ville inte strida, göra sig
besvär och uppväcka avund. Hon önskade
få vara i fred. Det talades inte om henne.
Så mycket bättre! Hon hade själv ingen avund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
