Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han skrev ofta...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
87
dagen — ty hon var sparsam och förutseende
— men minut efter minut. Ingen ideell strävan
oroade henne, den enda idealism hon ägde var
så att säga småborgerlig, den spred sig till
alla hennes handlingar och var fördelad på
varje stund; den bestod i att lugnt älska allt
vad hon gjorde, vad det än vara månde. Om
söndagen gick hon i kyrkan, men den religiösa
känslan intog ringa plats i hennes liv. Hon
beundrade dem som voro exalterade likt
Christophe, dem som ha tro eller snille men
hon avundades dem ej. Vad skulle hon ha
tagit sig till med deras evinnerliga oro och
deras snille?
Hur kunde hon då så helt genomträngas
av deras musik? ... Hon skulle haft svårt att
förklara det, men vad hon visste, det var att
hon kände den. Hennes överlägsenhet över
andra virtuoser bestod i hennes robusta fysiska
och andliga jämvikt. I detta överflöd av liv
utan personliga lidelser funno främmande
passioner en rik jordmån. Hon berördes ej av
dem. De fasansfulla lidelser som tärt
kompositören, dem tolkade hon i hela deras kraft,
men deras gift nådde henne ej.
Då hon slutat sitt spel var hon upphettad
och trött; hon log stilla och var nöjd.
Christophe som hörde henne en kväll blev
slagen av hennes spel. Efter konserten gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
