Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han skrev ofta...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
JEAN-CIIRISTOPHH
för vad de en dag skulle kunna få erfara om
honom; likafullt höllo de av honom. Christophe
såg honom en gång. Han var hos Cécile på
besök. Det ringde på dörren, modern gick
och öppnade. Snart hördes i det närgränsande
rummet ett högljutt samtal. Cécile, som
föreföll orolig gick i sin tur ut och lämnade
Christophe ensam. Samtalet fortsatte och den
främmande rösten fick en hotfull klang.
Christophe ansåg att det var hans plikt att blanda
sig i saken. Han öppnade dörren och fick se
en skymt av en ung man som tycktes vara
litet vanskapt. Denne vände honom ryggen.
Cécile rusade emot Christophe och bönföll
honom om att gå tillbaka. De gingo
tillsammans in och satte sig tyst. I rummet bredvid
fortfor främlingen att gräla och skrika ännu
en stund, så gick han och smällde igen
dörren efter sig. Cécile suckade och sade till
Christophe:
— Ja... det var min bror.
Christophe fattade sammanhanget.
— Ack, sade han, jag vet... Jag har också
en ,bror ...
Cécile tryckte vänligt deltagande hans
hand.
— Ni också? sade hon.
— Ja, genmälde han, det är den så kallade
familjelyckan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
