Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han skrev ofta...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
91
Cécile skrattade och de bytte om
samtalsämne. Nej, familjelyckan lockade henne ej,
och tanken på giftermål tjusade henne inte
heller. Männen vioro av ringa värde. Hon
fann många fördelar i sitt självständiga liv.
Hennes mor hade länge nog längtat efter
friheten, .Cécile hade inte någon lust att förlora
den. Den enda vakna dröm, som hon roade
sig ,med att göra, var den att senare — Gud
vet när — inte behöva giva lektioner utan bo
på landet. Men hon brydde sig inte om att
bygga .upp detaljerna i ett sådant liv. Hon
tyckte det var tröttsamt att tänka på något så
osäkert. Då var det bättre att sova — eller
att uppfylla sin plikt.
I förväntan på luftslottet hyrde hon om
somrarna i Paris’ närhet ett litet hus som hon
bebodde ensam med modern. Det tog tjugu
minuter att fara dit på tåget. Bostaden låg
ganska långt bort från stationen, avsides
bland öde tomter som kallades fält. Cécile
kom ofta sent hem om kvällarna, mien hon var
inte rädd; hon trodde inte på faran. Hon hade
visserligen en revolver, men hon glömde den
alltid hemma. För resten skulle hon inte
förstått att använda sig av den.
Då Christophe kom på besök, lät han
henne ofta spela. Han roades av hennes djupa
uppfattning av musikaliska verk, isynnerhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
