Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han skrev ofta...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄNINNORNA
93
— Gå inte! Ni kan resa i morgon bittida.
Han installerade sig i den lilla salongen
på en i hast iordningställd bädd. En tunn
vägg skilde honom från Céciles sovrum. Från
sin säng hörde han den andra sängens
knakande samt den unga kvinnans lugna
andedräkt. Efter fem minuter sov hon redan och
han gjorde snart sammaledes ’utan att ens
skuggan av en oren tanke vidrört honom.
Ungefär vid samma tidpunkt fick han
andra okända vänner, som hans verk tillförde
honom. De flesta levde fjärran från Paris eller
undangömda i sina hus. Framgången, även
om den är litet tarvlig, har det goda med sig,
att den gör konstnären känd av tusentals
hederliga ensamstående människor, som aldrig
skulle fått veta om honom ifall de enfaldiga
tidningsartiklarna ej varit. Christophe kom i
förbindelse med några av dem. Det var en
skara ’ensliga, unga män. Deras liv var hårt
och de trånade med hela sin varelse efter
ett ideal, om vilket de ej voro riktigt säkra.
De läskade sin törst i Christophes broderliga
själ. Ibland var det småfolk i provinserna,
som efter att ha läst Christophes L i e d e r
skrevo till honom, likt den gamle Schulz, och
kände sig förenade med honom. Det var även
fattiga artister — bland dem en kompositör.
— De hade inte lyckats, de skulle aldrig kunna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
