Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Han skrev ofta...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
JEAN-CIIRISTOPHH
nå fram ej endast till framgången utan till
rätta imedlet att uttrycka sig själva, och nu
jublade de över att deras tanke nådde sin
fullbordan genom Christophe. De käraste för
Christophe voro de som skrevo utan att röja
sitt namn; de utgöto sig fritt i rörande tilltro
för den äldre brodern, som kom dem till hjälp.
Christophes i hjärta blev tungt, då han
betänkte att han aldrig skulle lära känna dessa
älskvärda själar, som han så gärna velat hålla
av. Och han kysste de okända breven, såsom
den som skrivit dem kysste Christophes
Lie der. Var och en å sin sida tänkte:
— Älskade blad, vad ni gör mig gott!
Sålunda bildade sig kring honom, enligt
universums sedvanliga rytm, den lilla
andliga familj som grupperar sig kring snillet,
näres av dess kraft och i sin tur närer det.
Så småningom vidgas ringen och alstrar
slutligen en stor kollektivsjäl och i dess mitt är
snillet härden — en ljusvärld, en andens
planet som kretsar i rymden och blandar sin
förbrödrande kör i sfärernas harmoni.
Allt eftersom hemlighetsfulla band vävdes
mellan Christophe och hans osynliga vänner
omvandlades hans konstnärliga tanke, den blev
vidare, mänskligare. Han ville inte veta av
en musik som blott var en monolog, ett det
egna jagets tal; ännu mindre ville han ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
